måndag 23 januari 2012

saknad...

Konstigt nog är du saknad.. Det tar sån tid å glömma.. Fast vet inte om jag vill glömma.. Tänk att känslor kan vara så starka efter så lång tid å efter allt man stått ut med.. Men jag hoppas verkligen att du hittar dig själv och klarar dig bra.. Har nog aldrig känt mig så ensam å lämnad förut.. Men har så fina människor runt mig så jag klarar mig.. Hoppas att du finner lyckan min vän å att du får ro i kropp å själ.. Love you, miss you..

2 kommentarer:

  1. Tur du har två fina flickor som alltid kommer älska och finnas där för dig. Har man barn så klarar man allt och deras kärlek är det enda viktiga i slutändan iaf. Ta hand om dig och tjejerna ,

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja tack.. Ja det är dom man lever för..

      Radera