Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – De här åt jag idag
Dag 05 – Mina syskon
Dag 06 – Mina drömmar
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Barndomsminne
Dag 10 – Det här hade jag på mig idag
Dag 11 – Min dag
Dag 12 – 10 saker du inte vet om mig
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Ett pinsamt ögonblick
Dag 15 – Vad är kärlek?
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Mina vänner
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Den här månaden
Dag 31 – Ett sista ögonblick

Julen är över för stora å små..

Julafton är över..Det som man gått å väntat på. Känns nästan lite tomt.. Gillar att ha något att vänta på...
Nu kommer det sakta med säkert gå mot vår. Härligt tycker många. Men inte jag. Tycker det är jätte jobbigt. Men man ska väl inte ropa hej ännu.
Det kommer ju hända mycket i Nathalies utveckling nu, det ska bli himla skoj å få uppleva.
1 år i maj. Vi är snart där. Det har gått så fort så fort. Vart tar tiden vägen..
Nej har inte tid å skriva nu... Vi ska vara hund vakt..

Hej hej..

Trött på att plocka efter andra..

Vill ge en stor stjärna i himmlen till alla mammor som fixar så mycket men ändå håller humöret uppe... Att vi orkar...eller det kanske vi inte gör alltid..

Får jag prata för mig själv så tycker jag att jag har ställt upp mycket för min familj..
Finns alltid där.. Lagar mat, hänger tvätt, viker tvätt när tvättkorgen är överfull, Kör hit å dit, gör läxor, försöker få nån tid för min stora tjej, tar min lilla tjej nästan jämt, Nattar henne varje kväll, tar alldid initsiativ till städ, blir väl oftast jag som dammsuger, plockar alltid av mat bordet, försöker oftast hålla humöret uppe, betalar räkningar,handlar alltid, rensar å plockar. Fick jag med allt nu..?
Kommer sällan iväg på egen hand.. Ändå orkar jag. Hurra för mig.. fy fan vad jag är bra..

Nej det jag vill ha sagt är att jag är inte ensamstående. Annars måste man ju fixa sånt här själv..
Jag har ju en sambo som dessutom är arbetslös å inte gör nått om dagarna å det är det som börjar störa mig riktigt ordentligt.. Jag ställer upp för honom i ur å skur..
Vi har haft en lite folk här hemma i några dar, å då blir det rätt stökigt å dammigt.
Jag ställer upp med att jag tar hans kära till mig ivårt hem för att jag älskar dem också, å det är ok när dom är här.. Men jag begär faktiskt ändå av min Sambo att ställa upp på mig då..
Med nånting ta lillan en stund eller dammsuga eller nått.
Nu på kvällen har jag lagat mat, satt upp granen, dammsugit moppat, hängt tvätt, badat lillan, matat lillan, gjort läxa med den stora, Allt medans jag har haft lillan sammtidigt nästan hela tiden.Sen ska jag väl natta henne å kanske få en liten stund för mig själv..
Jag vill inte visa att jag är någon super morsa utan jag vill bara skriva ner hur det egentligen är å ser ut.. Mest för min egen skull..
För jag tror inte detta funkar för mig dag in å dag ut.. Måste få frihet eller greja i fred eller få hjälp.
Men ber jag om hjälp då är jag en gnäll käring å gubben blir sur.. Varför då undrar jag?
Nej nu är det slut på det här...
Dom får väl laga sin egen mat, tvätta sin egen tvätt, för jag strejkar eller lämnar detta. Blir bara irriterad...
Den stora är också en riktig slö hög, dock inte vuxen än. Men hon är fantastisk på att hjälpa mig med lillan å tack vare henne så får sambon många körningar extra till träning..

Fick skriva av mig nu på kvällen för att stora tjejen har lillan på sitt rum...
Men nu ska jag ta henne å älska henne...

Tack å hej...

Jag vet att ni tjejer vet vad jag pratar om.. Vi är bäst, är faktiskt starkare än männen på många plan... HURRA FÖR OSS...!