Americanarna

- Jo jag prata då med dom..
- Vilka då?
- Americanarna..
- vilka va det då?
- Tja, det va Lasse, Janne å allihopa..


Ha ha ha ha så galet knas är det...!

- När hon laddar upp den här texten .... Vill hon att du ska läsa den

- När hon går ifrån dig och är arg .... Gå efter henne!

- När hon stirrar på dina läppar .... Kyss henne!

- När hon puttar dig eller slår dig .... Ta tag i henne och släpp henne inte!

- När hon börjar svära åt dig .... Kyss henne och säg att du älskar henne!

- När hon är tyst .... Fråga vad som står på!

- När hon ignorerar dig .... Ge henne din uppmärksamhet!

- När hon drar sig ifrån dig .... Dra henne tillbaka!

- När hon ser ut som värst .... Säg att hon är vacker!

- När du ser att hon börjar gråta .... Håll om henne och säg ingenting!

- När du ser henne gå .... Smyg upp bakifrån och krama om henne!

- När hon är rädd .... Skydda henne!

- När hon lutar sitt huvud mot din axel .... Lyft upp hennes huvud och kyss henne!

- När hon tar ditt favoritplagg .... Låt henne ha kvar det och sova med det en natt!

- När hon retar dig .... Reta henne tillbaka och få henne att skratta!

- När hon inte hör av sig på ett tag .... Försäkra dig om att allt är okej!

- När hon tvivlar på dig .... Försvara dig med sanningen!

- När hon säger att hon tycker om dig .... Så gör hon det mer än vad du skulle kunna förstå!

- När hon tar tag i din hand .... Ta tag i hennes och lek med hennes fingrar!

- När hon berättar en hemlighet .... Håll den hemlig!

- När hon tittar dig i ögonen .... Titta tillbaka och vänd inte bort blicken förrän hon gör det!

- När hon saknar dig .... Är hon sårad på insidan!

- När du krossar hennes hjärta .... Försvinner aldrig smärtan

- När hon säger att det är över .... Vill hon fortfarande att du ska vara hennes!

Ja visst är det en konst att lyssna och lyssnandet är absolut nödvändigt om du vill kommunicera sant och ärligt. Hur är det med att tala då? Ärligt talat - brukar du använda ”vita” lögner ibland? Brukar du säga till dig själv: ”Det gör väl inget om jag ljuger lite grann!”?

Sanningen är att lögner för dig längre och längre bort från dina medmänniskor. Det går exempelvis inte att ha en nära kärleksrelation ur lögn. Varje ny lögn måste kommas ihåg och sedan går din livsenergi åt till att komma ihåg lögnerna. I detta hamnar du i huvudet och i intellektet. Du befinner dig då överallt utom i nuet. Det är i nuet som kärleken finns. I nuet är inte ditt intellekt inblandat. Intellektets enda intresse är överlevnad, rädsla och försvar.

Kvalitetstid

Hur ofta har du kvalitetstid med dina nära och kära? Tid då ni STÄNGER AV TV´n, sätter er ner och lyssnar på varandra, tid då ni talar om saker som verkligen berör er? Tid då ni faktiskt talar sanning. Kan du vara ärlig med din partner eller ljuger ni för varandra för att ni vet att:

”Om jag tar upp det där blir det bara bråk!”

http://www.carpeleo.se/morrharet-nr20-nov05-kommunikation_att_tala_sanning.php

Ljug Ljug Ljug....

Fy fan vad jag hatar ljug.. Visst har man själv dragit nån vit lögn genom åren..
Men när det ljugs konstant å på rutin då är det läskigt.. Men tror ju den personen ljuger i allt den säger.. Det går ju inte å lite på den personen.. aldrig någonsin.. Å att bli dragen bakom ryggen skrämmer mig som fan, att inget veta..Om en vän gör det nån gång bryr jag mig inte så mycket i men om sin egen sambo gör det..Det sårar å gör riktigt ont.. Den person som man delar allt med och som ska va den mest trygga av alla.. Det gör så ont så ont..
Undrar varför man behöver ljuga så mycket.. Då är det ju ingen sund relation i alla fall.. För den som ljuger ska inte behöva göra det om det är ett bra förhållande..
Det slutar väl med att man tror att alla ljuger...



Hatar att det är så...

Det ränner massor med snygga karlar hemma hos mig..

Längtar efter att bli respekterad... Å när jag blir tagen med storm, då tar jag chansen...

I 7 år...

Är rätt trött på det livet jag lever..Får ingen respekt...
Och det kvittar vad man säger så lyssnas det inte i alla fall.
Det blir aldrig nån förändring..
Det händer fan ingen ting som är av nått värde..
Det är bara surt å grinigt hela tiden, å fördelningen på sysslor är helt åt helvete orättvis..
Barnen vekar det bara som jag tar hand om. Kan hända att det blir ett ryck ibland hos fadern, men det är en stund bara när han är på humör å när det passar honom.. Det är klart det är lättare å bry sig i barnet då..
Jag pratar alltid om förändring å att jag ska börja ett nytt liv, ändå går jag här å trampar.
Varför gör jag inte nått åt det nån jävla gång. Blir så arg på mig själv.
Blir så trött på mitt eget tjat på roger om att jag vill ha det så å så. Trött på all moral predikan som bara rinner av personen som vatten.. Lyssnar inte, vill inte göra en förändring, respekt lös... Men varför ska jag hålla på att tjata, det är så fel när personen inte lyssnar ändå.. Så jag måste sluta hoppas på detta förhållande nu å ge upp.. Jag kommer aldrig få det här bra hur mycket jag än kämpar för det..
Men jag har då gjort ett 7 år långt försök...

Hur kan man hellre vilja va död än å leva med oss.. Så tokigt kan det väl inte vara..
Mat, vila, tak överhuvudet, bil, en tjej som älskar en och vill att det ska va ett fint förhållande, två underbara flickor som ska gå ut i livet med god själv insikt..
Men det är väl för lite droger och alkohol gissar jag väl..
Men ändå, DÖ liksom...Då är man ju långt ifrån lycklig...