Vart har den snälla, blyga killen tagit vägen.
Vart hör du hemma..
Du är så kall, ilsk, å full av hat. Vad har vi gjort dig.
Hur kan du va så arg mot din egen dotter. Hon är bara ett litet barn full i energi..
Hur kan du stå å tala om för oss att det är så drygt å va här å ta hand om henne, när jag ligger å är tvär sjuk.. Du talar om för oss att det är mycket skönare å lättare å va där ute å knarka.. tänk att allt kretsar kring dig jämt.. När en annan är dålig så har man inte rätten å få va sjuk, för man måste hjälpa dig med lillan eller så har du det hundra gånger värre.. Du pustar å stönar. Man får fråga dig hur är det, hur du mår..
Men inte en gång du fråga hur jag mådde eller om jag ville ha något.. Snacka om att vara egosentrisk..
Men ser nu att det är inget jag vill ha i mitt liv.. Allting skulle bara handla om hur dåligt du mår.. Fick verkligen upp ögonen på vad du blivit för person..
Å det här livet passar nog inte dig heller, nej.
Nej trygghet, glädje å kärlek är vad vi behöver..
Jag vill bli sedd med andra ögon.. inte den kalla hat blicken.. utan med värme å kärlek.. Även om du inte har känslor för mig som för, så kan du ändå respektera mig . För jag har ställt upp på dig många många gånger. å är Mamma till ditt barn..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar