Å jag gnäller vidare..

Det är lite små saker som börjar bli jävligt jobbiga..
När jag kliver upp är dom flesta dagar redan förbestämda av andra vad jag ska göra.
Precis som dom tar förgivet att Tessan hon gör aldrig nått ändå så hon kan säkert köra bil. Skit Kul.. näää. Önskar fan ibland att bilen gick sönder.
Visst ska man ställa upp för andra å jag gillar det i vanliga fall. Men det är mycket nu tycker jag.
Känner mig lite kvävd, som jag tappat mitt eget liv.
Om jag känner att idag vill jag bara va inne å mysa med barnen så ska jaag kunna va det utan att nån har bestämt att jag ska köra.. Då vill jag inte ens köra en meter. Det är inte jobbigt tänker ni.
Men jo det är det, när man inte själv har nått ärende å när det är flera gånger om dan hela veckorna...Har inte jag eller nån i min familj nått ärende så är det meningen att vi bara ska kunna va inne å gå med myskäder hela dan om vi vill.
Eller en sån sak som när vi handlat å kommer hem å är klara för dagen tror man. Då är det nån mer som behöver handla eller bli körd.. fett drygt. Varför inte passa på när vi gör det.
Å sen har vi faktiskt lillan så det är inte enklare för oss att böka på henne kläder å ut i bilen för att bara sitta å åka fram å tillbaks o in å ut om man inte är på väg själv då på nått.
Nej börjar tröttna riktigt på det här nu. Innan jag bodde här klarade sig folk ändå å en dag finns inte bilen, hur gör dom då..
Kul å ställa upp är det när det inte blir ett tvång å när det är nån gång ibland men om jag kör runt mer på andra än min egen familj då blir det bara jobbigt. Speciellt när man själv inte tänkt åka nån stanns.
Det här va jag bara tvungen å få ur mig på nått sätt... För bägaren höll på att rinna över.
Tessan kanske verkar ledig å inget planerat min i hennes huvud kanske det finns planer för dagen..

Å vi håller fortfarande på att svetsar samman denna familj som inte fått full frid.. Å Roger kämpar för en dag i taget å mycket med sig själv, så det måste jag å andra respektera. Så vi ställer inte för höga krav än.. Det kan lätt bli för mycket för honom å det märks direkt på humöret när han blir stressad av att inte räcka till.. För han vill ju så gärna hjälpa till det vet vi..

Å det är ju skit svårt å säga nej.. Måste träna på det..

Fy fan vad skönt det va... / Tack å hej..