I 7 år...

Är rätt trött på det livet jag lever..Får ingen respekt...
Och det kvittar vad man säger så lyssnas det inte i alla fall.
Det blir aldrig nån förändring..
Det händer fan ingen ting som är av nått värde..
Det är bara surt å grinigt hela tiden, å fördelningen på sysslor är helt åt helvete orättvis..
Barnen vekar det bara som jag tar hand om. Kan hända att det blir ett ryck ibland hos fadern, men det är en stund bara när han är på humör å när det passar honom.. Det är klart det är lättare å bry sig i barnet då..
Jag pratar alltid om förändring å att jag ska börja ett nytt liv, ändå går jag här å trampar.
Varför gör jag inte nått åt det nån jävla gång. Blir så arg på mig själv.
Blir så trött på mitt eget tjat på roger om att jag vill ha det så å så. Trött på all moral predikan som bara rinner av personen som vatten.. Lyssnar inte, vill inte göra en förändring, respekt lös... Men varför ska jag hålla på att tjata, det är så fel när personen inte lyssnar ändå.. Så jag måste sluta hoppas på detta förhållande nu å ge upp.. Jag kommer aldrig få det här bra hur mycket jag än kämpar för det..
Men jag har då gjort ett 7 år långt försök...