Se mig, hör mig,, Jag tänker alltså finns jag..

Det är något jag saknar så himla mycket...UPPSKATTNING..
Det finns några fina människor som uppskattat mig med ord..
Och en vän som gjorde något mycket fint för ett tag sen..
Sånt som du gjorde är det inte många som skulle göra..
Vi fick pengar för att äta en middag... Å sånt är man inte bortskämd med..
Kommer aldrig glömma den fina ---esten..
Sen finns det en person som jag hela tiden anstränger mig för och gör nästan allt för.
För att få uppskattning på nått litet vis.. Å det kan va att han bara är glad å snäll å vill vara nykter hemma med oss.. Då tror jag att jag får uppskattning..
Men det är ju faktiskt inte så det ska behöva vara.. Jag ska inte behöva krypa på knäna å tassa på tå för att få det..
Jag ska få höra det med tex ord, blommor, eller nått annat att jag betyder nått ändå utan att behöva göra allt som jag gör.. Men ändå får jag knappt nån uppskattning..
Därför söker jag det så mycket.. var som helst ifrån känns det som..
Men det är DIG jag vill ha det ifrån...Se mig, hör mig..