Vill verkligen sätta fingret på känslan igen..Den 7 januari i år va den lyckligaste dagen på mycket länge... Älsklingen kom hem från behandling å vi skulle äntligen få va tillsammans.. jag va lycklig, glad, förväntansfull, men också livrädd.. Vi hade pratat mycket i telefon å jag hade besökt dig några gånger. Du hade blivit en ny människa. Så vuxen å manlig, med en helt annan syn på saker å ting.
Jag va livrädd också när du kom hem. Rädd att det inte skulle funka, att du skulle ta återfall, att du skulle tycka det va tråkigt å va med oss..
Månaderna gick och jag va gravid.. Du va fantastisk på att ta hand om mig. jag va så lycklig för den du blivit.. Omtänksam, lugn, snäll, kärleksfull på alla plan, pratade mycket förstående å vuxet om känslor, om oss å det som varit, va jag ledsen så tacklade du det helt perfekt, så som jag alltid drömt om att du ska vara.. du va en helt perfekt pojkvän å jag älskade det, jag verkligen älskade det å kände mig så älskad å behövd av dig igen... Tänkte att du lärt dig mycket på hemmet å jobbat med dig själv å växt upp... Alla sa det.. Minns den här perioden som den bästa och lyckligaste med dig..
Vi har mycket prövningar med allt runt om oss.. Folk som inte respekterar.Dålig ekonomi, fix med soc osv, men du fixar det fint..
Men till tiden som är nu har allt med förlossning, små barn, press från olika håll ,ekonomi, sommar med sol å öl gjort sig väl på mind om att det kan ara svårt å få det att rulla på å vara glad och kärleksfull.. Men man får inte tappa gnistan, den är så viktig. Speciellt nu, mer än någonsin.
Jag vet att jag vill inte förlora dig och jag vet att dom dagar vi inte fått vara tillsammans så saknar jag dig å känner att jag älskar dig..
Så när det är kämpigt för oss brukar jag tänka på hur det va när du va i kramfors å jag i uddevalla, hur jag saknade dig å kände en sån stark kärlek å längan efter dig.. å lova mig själv att aldrig sätta vårt förhållande på spel igen.
Vad som håller på att hända nu vet jag inte men nått har hänt.. kan inte sätta fingret på det.. men känslan av att du gått tillbaks lite i ditt gamla beteende har jag..
du blir lätt arg, sur å irriterad. Ibland känns det som du tröttnat och som att känslorna för mig svalnat, känner mig inte behövd längre. Det som jag älskade så. Kan inte prata med dig längre, du förstår inte alls. Å det gjorde du för 3-4 månader sedan.. konstigt hur det kan sjunka tillbaks..
Trodde du tyckte om den bra kille du blivit som kunde va känslig å mycket kärleksfull..
man behöver inte vara hård i min värld..
Så snälla hitta tillbaks till den fantastiska perfekta pojkvän du va när du kom hem.. hitta det som S pratade om å som du lärde dig.. Va inte bara här utan finns för oss på det mentala planet..
Barnen behöver inte tjaffs å en dålig mentalitet utan kärlek till varandra..
Snälla kom tillbaks för jag älskar dig än å vill inte att det ska ta slut..
LOVE YOU, MISS YOU, NEED YOU
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar